Direktlänk till inlägg 26 september 2012
Jag kan reta mig på personer som gnäller över att de har så dåligt med pengar, men som ändå köper en massa (onödiga) dyra grejer. Nej, jag är inte avundsjuk, men jag stör mig på gnället när människan ändå uppenbarligen har råd att strö pengar kring sig. Min hobby "bedömningssporten" är tämligen dyr. Varje månad betalar jag en avgift för redskapets förvaring, sedan tillkommer tränings- och tävlingskostnader. Och alla resor och andra smågrejer. Min partner är väldigt förstående och har accepterat hur läget är. Vi har gemensam ekonomi och nog går majoriteten av inkomsterna åt till min hobby. Fast sedan jag och partnern träffades så tror jag att även partnern blivit intresserad av bedömningssporten och får ut en hel del av det. Men som skrivet, hobbyn kostar pengar. Vi vrider och vänder varje månad för att få slantarna att räcka. Att kalla oss fattiga är väl att ta i, men något överskott i kassakistan har vi ju inte. Vi kan unna oss lite lyx som färdigmat då och då, vi har hela kläder och bra mat på bordet, men mer är det inte. Men jag är ändå nöjd över vår situation, fast ett rejält påslag vid nästa löneförhandling skulle ju absolut inte skada.