Direktlänk till inlägg 15 mars 2015
Fredag till lördag som familjen hos umpis. Hämtade barnet som vanligt på dagiset och åkte direkt ut till mamma. Middag och sedan åkte jag ut till hjärtehästen. Blev lite lagom irriterad över lite tjafs om hagar och hagkonstellationer. Rätt besviken också över kompis(?) sätt att hantera situationen. Att gå bakom ryggen och prata med andra utan rak kommunikation med mig är något jag inte imponeras av. Nå. Red i alla fall och fick väl till ett hyfsat pass. Hästen har känts lite "käbblig" de sista passen, kan bero på att jag själv är lite ur gängorna på grund av olika orsaker. Magåkomma, krass ekonomi, krasslig svärfar... Maken och barn flyger norrut på tisdag för att få lite kvalitetstid med åldermannen. Är tillbaka på söndag så det blir en lugn solovecka för mig. Lite dumt bara att vi får fira vår femte bröllopsdag åtskilda. För att gottgöra lite hade vi extramys framför mellofinalen igår. Ostfondue och halvtorkat surdegsbröd, mums!
I vanlig ordning så var det fel låt som vann, men eftersom jag inte röstade kan jag ju inte klaga över resultatet. Och hur det sedan går i stora esc bryr jag mig inte om. Kommer att kika förstås, men huruvida Sveriges bidrag har någon vinstchans eller ej är sak samma.
Men häst var det ja! Utsläpp av stallets djur igår morse, fick hjälp av bussig make så det gick snabbt och smidigt. Sedan aktiverade jag stora fyrbeningen medan maken mockade och fixade foder. Lilla fyrbeningen var med och yrde omkring runt hästbenen samt snaskade gottis ur hink. Mina hjärtedjur!
Men idag då, stallvärden hemma efter en veckas semester, dags att ta itu med hagarna. Skönt med en som styr och fattar raka beslut. Det blev någon variant av hela-havet-stormar och vi fick flytta runt på nio av anläggningens femton hästar. Hjärtehästen fick en ny kompis och en ny hage. Hagen är en av de bästa, stor, men utan att bli för stor. Ganska öppen, men ändå träd och närhet till skog som ger skugga och sysselsättning. Dessutom en liten kulle för extra bra spanläge. Men det bästa av allt, hagen har automatisk vattenkopp. No more släpa tunga vattendunkar, min rygg jublar! (Att hagen dessutom ligger betydligt närmare stallet än den förra gör det ju inte sämre, jag är ju lat)
Att träffa ny kompis var som väntat okomplicerat. Lite lattjolajbansspring, men inga pip, skrik eller sparkar. Andra hästens matte och jag traskade ut ett tag senare med morötter i händerna och flickorna stod så snällt och snaskade gottis tillsammans. När sedan lunchen serverades stod de bredvid varandra igen. Jag hoppas verkligen att de ska komma att trivas tillsammans!