Direktlänk till inlägg 19 april 2015
Man vänjer sig kvickt vid livet på solokvist. Lugnt, stillsamt. Kan göra vad man vill utan hänsyn till andra. Så skönt! Jag har sippat vin, myst med vovve och häst och tagit långa sovmorgnar.
Make och barn kom hem vid halv nitton idag. Buller och bång, slammer, stök, rop och ett evigt rännande framför teven. Efter en halvtimme kände jag mig alldeles matt! Maken fick barnet i säng vid halv nio, äntligen lugn och ro igen. Tittade till gossen innan jag själv gick till sängs, och vad ser jag?! Någon har snattat min isbjörn!!! Hur ska jag kunna sova nu då?