Äntligen! Har hunnit trimma tre gånger sedan proffsjusteringen och det känns bara så himla bra! Rakt, taktmässigt, balanserat. Roligt, roligt ROLIGT! Häng med, njut! Så jävla fucking underbart!!

Ledig igår. For till stadens veterinärklinik för att få ordning på hjärtedjurets fötter. Trevlig hovslagare som snabbt identifierade våra problem och sedan kunde presentera en bra lösning. Allt går ju förstås inte att göra på en gång, att justera/korrigera hästfötter är ett tidskrävande långtidsprojekt. Om sex veckor börjar den andra ronden!

Inga problem alls med lastning och resa åt något håll. Jag är löjligt kär i den nya transporten som även verkar uppskattas av hästen, jag kan skicka in henne så att hon lastar sig själv och hon står stilla utan stök, bök och sparkar. Provar även med en annan variant av skydd för benen, verkar fungera bra och hästen ser ju jäkligt snygg och proffsig ut i dem.

Efter hovslagarbesök och fix i stallet åkte jag på shoppingtur. Var till hästbutik i Bro, Citygross (fortfarande inga kamben, men några vanlig revben) där jag köpte en ny termosmugg och Hööks (mer hästtillbehörsshopping). Pengarna har rullat iväg, men får lite extra av sponsor-mamma.

Att ta det lugnt och kunna säga nej är svårt, särskilt för en sådan som vill vara alla till lags och som tycker det är kul när det händer grejer. Kanske inte så konstigt med utmattningsdepression nummer två på lika många år? Jag försöker att rensa bort sådant som tar energi från mig istället för ger, jag försöker att tänka mer på mig själv, sätta mig själv främst, även om jag fortfarande finns kvar för mina vänner. Beslutet att vara själv med hjärtehästen var verkligen inte lätt. Det är skönt med avlastning och medryttaren stjälper ju inte medvetet för mig, men små irritationsmoment har dykt upp med jämna mellanrum, lite för ofta nu på slutet, och de suger verkligen ork och motivation. Nu kör jag på ensam och den eran inleddes med persedelvård. Rengjorde läder och fettade in med extra balsam,drygt och tråkigt, men grejerna blir verkligen mjuka och smidiga efteråt. Hängde sedan upp allt som jag vill ha det blev bra!

Lill-snottran kan konsten att slappna av, jag undrar om jag kan få gå i skola hos henne?

Något stör ögat när jag kikar på hjärtehästen. Hovvinklarna. Hovarna har blivit ojämna, vinda och lite hur som helst. Jag har velat fram och tillbaka, men fattade till sist ett beslut idag. Hästen ska få en ärlig chans att bli rak och bra. Bokade tid hos universitetsdjursjukhusets hovslagare till onsdag om en vecka, då har det gått fem veckor sedan den senaste skoningen. Jag hoppas att det ska funka bra och att vi kan få den hjälp som vi behöver. Hovslagaren har traditionell tvåårig utbildning via Lernia, gesällbrev, examen från de fem fortutbildningsblocken, godkännande av jordbruksverket samt mästartitel. Mer meriter kan en hovslagare inte få på papper, hoppas bara att han är lika duktig i det praktiska!

Jag gissar att det är en del att justera och räknar iskallt med att det kommer att ta tid innan det blir helt bra. Har strukit vårens hopptävlingar med medryttaren, och även hoppträningarna. Fram till hovslagarbesöket får hästen skritta drygt en halvtimme varannan dag. Sedan är min plan att långsamt stärka henne igen med korrekt ridning för att få henne så rak och balanserad som möjligt. Styrkejobbet vill jag göra själv och så hoppas jag att vi är ordentligt igång till hösten. Då tänker jag rida m n häst helt själv, tror faktiskt att det blir bäst så.

Jag kan i vanlig ordning inte låta bli att shoppa mer eller mindre nödvändiga saker. Har ju två par ridstövlar i fin kvalitet, ett par svarta och ett par bruna, båda i dressyrmodell. Medryttaren har ett par svarta från Tretorn, skitsnygga till hoppning och helt ok att rida i, jag har lånat dem några gånger. Vill ha ett par egna och hittade ett par helt nya till salu på nätet. Storlek 38 och eftersom medisens 37:or känns aningen tajta vågade jag slå till! Jag hoppas få hem dem här under veckan.

Bild "lånad" från säljaren.

Valborg. Sista april. Fest och skrål. Eldar och raketer. Jag har full förståelse för de som har skotträdda djur som hyperventilerar av rädsla, jag har själv haft en sådan hund. Fälla ner persienner, gömma sig inomhus med distraherande musik. Därför är det otroligt skönt och tacksamt med söthjärtat som är helt obrydd över smällare och raketer. Eller obrydd, hon bryr sig. Vill vara med och leka. Hon är pigg och alert, men visar absolut ingen rädsla eller stress. På valborgsmässoafton fick hon följa med ut i parken för det lokala firandet. Tändande av majbrasa och fyrverkeriavslutning. Stencool, många kom fram och tyckte att hon var så fin. Men en jävla kärring kom fram och undrade hur jag kunde utsätta min hund för sådana här hemskheter? Talade om för tanten att hunden var orädd och att jag inte behövde någon som talade om för mig vad jag skulle göra. Kärringen blev nog sur, men gick i alla fall iväg. Sedan kunde vi fortsätta att njuta av färgspraket.