Direktlänk till inlägg 26 juni 2016
Har varit ångestbefriad de senaste månaderna, men nu slog den till med full kraft. Jobb imorgon efter en vecka semester, en sjukvecka och typ en vecka vab. Barnet är alltid extra bökigt efter en lite längre frånvaro, är ju förstås skönt att vara hemma. Jag känner på samma sätt. Och vetskapen nu att mata hund, rasta hund, packa matlåda, klä på och piffa sig själv, väcka barn, klä på barn, baxa iväg barn OCH alla extra kläder, skor, stövlar etc gör ju inte att det känns bättre. Maken tar förstås lätt på "problemet", han drar ju iväg före mig och slipper allt morgonstök. Hatar verkligen det här.
Ekonomin. Som vanligt bök när räkningarna ska betalas. Hade ju hoppats att vara i balans nu efter skatteåterbäringen, men NÄ. Naturligtvis inte. Känns värdelöst. JAG känner mig värdelös. Enda raka är egentligen att sälja hästen, men...
Det är ju hos henne som jag får ny energi, där jag upplever lugn och ro och fina stunder. Gör jag mig av med henne...? Känns otänkbart. Egoistiskt kanske, men hon håller mig ju i psykisk och fysisk balans. Hon är värd att kämpa för. Undrar om någon tycker att jag är det?
Nu ska jag dra täcket över huvudet, låta tårarna rinna, somna och förhoppningsvis vakna till en ny dag imorgon.
Hero Heartdove - liten, trött och väldigt ledsen.