Lite roligt är det med mobilens autocorrect och egna ordförslag. Skulle här ovan skriva kitchen i rubriken och då föreslår telefonen Kutcher (som i kändisen Ashton Kutcher antar jag) istället. Jag försöker checka av vad jag får för förslag och om autocorrecten slår in, men hinner inte se allt.

Nåväl, indiskt kök ja. Strålade samman med en från stan utflyttad vän för middag och hästsnack. Trevligt! Åt Chicken chili masala med ris och vitlöksnaan, mums.

Nu ligger jag och vrider mig i sängen, har hamnat i fel dygnsrytm och är dessutom lite spänd på vad dagen har att bjuda på. Först ska jag träffa en hästspekulant och sedan är det dags för den åtråvärda anställningsintervjun. Vill verkligen sälja hästen och vill verkligen ha det aktuella jobbet. Fingers cross!!!

Maken lyckades googla fram två bilmekar som hade öppet idag: lördag "mitt o sommaren". Åkte till Nr 1 och var där några minuter tidigt. Allt var låst, men vi väntade förstås en stund, men ingen personal syntes till. Åkte till Nr 2, men där var också helt öde? Maken ringde i alla fall till första stället och nu fick vi svar och vi kunde komma förbi. In med bilen och lite fika medan meken tog loss hjulet och tittade lite.

En bula på däckets insida, som en inre explosion i väven typ, men gummit höll ihop det. Dock hade verkstan inget nytt (begagnat) gummi att sätta på så fick ta på det defekta igen. Vad göra? Hyra bil över helgen? Äh, vi åkte till den andra verkstan igen och nu hade även den öppnat.

Så en del trixande, men till slut fick vi på ett hjul i alla fall. Lite avvikande dimensioner (225/45 istället för 205/50), men det får duga så länge.

Lämpade av barn och make på Donken och for till stallet. Prat med fina stallkompisar (kommer att sakna dem) och ridning. Tävlingar på anläggningen så fick rida ut, men det gick bra. Passade på att fylla magen också.

Kom iväg från norrlandsstugan redan klockan 19:05 och räknade med att vara hemma kring midnatt. Hann åka ungefär tjugo minuter så... Punktering/pyspunka. Reservhjul verkar ju inte existera i nyare bilar och lilla kittet för punkatätning såg ju ut lite så där... Vi valde att utnyttja "Volvo Assistans" som vi har fritt och de skickade ut hjälp via Assistanskåren. Det blev någon sorts provisorisk lagning (något tydligt hål/läckage kunde inte hittas) och så kunde vi brumma hemåt i 90 km/h. Öken. Kom hem utan flera missöden i alla fall cirka tre timmar senare än beräknat.

Nu har jag tröttnat alldeles på att vara social och ändå bara få en massa gnäll tillbaka. Och är man snål och gniden så kan jag också vara det. Trött och less, ska bli jätteskönt att äntligen få fara hemåt imorgon kväll.

Börjat landa i beslutet att sälja hästen. Jag vill inte, men jag måste. Jag kommer säkerligen att ångra mig flera gånger, men också känna en lättnad när ekonomi och andra krav lättat upp. Jag tror att jag vill fortsätta med ridningen på ridskola samtidigt som jag är ganska "mätt" på hästar och ridning för stunden. Det har varit så mycket under våren och jag har liksom inte haft möjlighet att lägga den tid jag önskat (behövt) på hästen och då har ambitionern minskat. Jag har inte slarvat, men inte känt mig lika motiverad och peppad som jag brukat. Jag tänker mig att hästen blir såld här i början av hösten (Vem vet hur lång tid det tar?) och sedan fixar med försäljning av transport, sadlar och annan utrustning. Och när vi är inne på nästa år så är allt med "hästeriet" klart och då bestämmer jag mig för hur jag ska gå vidare. Jag vill inte bli medryttare, faktum är att stallsysslorna inte lockar det minsta, utan det är ridning och pyssel innan och efter som gäller. Antingen i "vanlig" ridgrupp eller privat, ska prata med "min" ridlärare och höra vad hon tror passar mig. Och så måste jag ta det här med stallvärden och jag vet att hen kommer att undra varför jag "tröttnat". Men det har jag väl egentligen inte gjort? Visst, jag har ledsnat på att ständigt leva på ruinens brant, men hästen har jag inte tröttnat på. Jag älskar henne och tårarna rinner så fort jag tänker på att hon väl inte kommer att vara i min ägo så länge till.