Drömde i morse, strax innan jag vaknade, om en rätt otäck trafikolycka på E4 vid Knivsta. I min dröm låg jag i vänsterfil när bil i högerfilen inte ville bli omkörd utan gasade på och drog förbi på insidan och sedan gick ut till vänster framför mig. Där körde en sopbil och bilen som körde om mig drog rakt ini bakänden av lastbilen och blev bara mos. Senare på förmiddagen åker jag i närheten av drömmens olycksplats när jag hör på radion att det faktiskt inträffat en olycka just där. Creepy! Visserligen fel körriktning och fel fordon inblandade, men ändå... Och det är ju inte första gången som jag upplever något sånt här. Har nog en klärvoajant ådra inom mig.

Inledde dagen i stallet. Mamma kom förbi och filmade och tog ett gäng stillbilder när jag red. Jag älskar min hjärtehäst, men samtidigt känns det väldigt rätt att sälja.

Hem igen och kalas för Bäjbylutten. Tre barn och en förälder på besök, ganska lagom. Och två timmar långt. Jodå. En White Lady från Ica Kvantum med engelska tårtljus i fina färger.

Finaste Snotterråttan visade vilken fantastisk (barn)hund hon är. Vanligtvis är hon väldigt kittlig under tassarna, men nu låg hon så snällt medan flickan killade och klappade överallt på henne.

När gästerna gått hem for jag till lokala köpcentret. Köpte ett kit nagelvård och middag. Beef Satay till mig och lax nigiri åt grabben. Maken tuggade i sig matrester.

Barnet åt sex bitar sushi av totalt åtta köpta. Överskottet tog jag!

Sandra Kim, 13 år från Belgien. Vann hela tjofaderittan 1986. Yngsta vinnaren genom tiderna. Midjekort kavaj med gigantiska axelvaddar och knallrosa byxor. "Hej 80-tal!"

1987 hölls så finalen i Belgien. Premiär för läcker laserstråle bakom Storbritanniens sångare som äntrade scenen under någon slags moonwalk.

Irland vann i Belgien och året efter hölls finalen i Dublin. En av mina favoriter därifrån var bidraget från Nederländerna och jag minns dessutom att sångaren fyllde år under finaldagen. 

Men hur sjutton var spanjorerna klädda?!

1990 hölls finalen i Jugoslavien och därifrån minns jag flera bidrag, bland annat Tyskland, Österrike, vinnande Italien och hemmastjärnan Tajci.

1992 hölls finalen i Malmö efter att Carola vunnit i Italien året innan. Dramatik! Carola och tvåan från Frankrike hade samma slutpoäng och lika många 12:or, men då Carola fått flera 10:or vann hon i slutändan. I Malmö bjöds vi på flera bra bidrag och en av mina favoriter var det grekiska bidraget.

Likt en gudinna nedstigen från Olympen stod hon framför vikingaskepp i svart klänning draperad i vit tyll. Magiskt.

Åtta år senare stod Sverige som värd igen! Final i Stockholm och ett riktigt bra startfält även om jag reagerade över vissa klädval, typ över islänningarna som körde med både kjol och byxor på både tjejen och killen.

Och så Nicki French för Storbritannien. Jag erkänner villigt att jag reagerade över tanten med bar mage, men Hoppsan! Hon var visst bara 36 år här!

2002 dök Prime Minister upp. Ett pojkband som typ påminde om Backstreet Boys, Take That och de andra grupperna.

Trummor, eld och vilda dansare när ukrainska Ruslana vann 2004 i Turkiet. Solklar favorit för mig.

De sista åren har det varit ganska moderna och nutida bidrag. Jag gillar Emmelie De Forest som vann för Danmark 2013. Avskalad klädsel och bra sång.

Sverige skickade Sanna Nielsen till Danmark 2014. Låter Undo var det inget fel på, men sminkningen? Jag tycker inte att ögonen blev så himla bra här.

2015 vann Sverige igen med Måns Zelmerlöv. Jo, en bra låt faktiskt, men jag tror nog att hans grafik i bakgrunden bidrog mycket till vinsten.

Tänk om jag fått rätt information från början... Entledigad med en månadslön eftersom jag inte kan börja tidigare än 8 på morgnarna. Känner mig nöjd över att inte backa på barnets vakentider, men bra surt är det ändå. Försöker att inte se detta som ett misslyckande, det är Proffice som felat och inte fått ut rätt information. Nu tror jag att jag satsar på jobbsök på heltid några veckor innan jag går tillbaka till mitt jobb inom posten. I sådana här lägen är det otroligt skönt med en tjänstledighet så att man plötsligt inte står helt arbetslös. Biter i världens suraste äpple och tar nya tag.

Fick sms från min chef på Proffice idag där det stod att "hon behövde träffa mig" och "kom in direkt imorgon bitti så vi får talas vid." Och det känns ju så där... Jag anar att det handlar om arbetstiderna, önskemålet från uppdragsgivaren är en skiftvariant om 7:30-16:30 och 8-17. Och jag har ju egentligen inget emot själva tänket med skift, men jag kan inte börja tidigare än strax före klockan åtta. Vanligtvis är det Profficechefen som sköter all info vid nyanställning och nya uppdrag, men hon var tydligen ledig(?) när det var aktuellt för mig och en vikarie, "min" kontakt på Proffice, gav mig tydligen inte korrekt information. Men det är ju inte mitt fel? Har de som krav att jag måste kunna flexa får jag tacka nej till fortsatt jobb där och det känns verkligen trist, men jag vägrar att lämna mitt barn på fritids tidigare än klockan sju. Det är ingen vits att gå händelserna i förväg, men jag är ju sån som alltid målar upp ett "worst case scenario" och så slår ångesten till.