Direktlänk till inlägg 6 mars 2018
Maken ringde mig på jobbet idag. Inget konstigt med det, vi brukar talas vid dagtid då och då, men idag kom han med beskedet att en gemensam vän från PostNord gått bort under helgen. Maken har väl inte jobbat så mycket med denna person, men jag har gjort det, särskilt under perioderna när jag jobbat kväll/natt. En alltid glad och positiv person, hjälpsam och bekräftande. Blev alldeles tagen och överrumplad, tårarna brände och jag blev tvungen att gå ifrån arbetsplatsen en stund. Det är så outhärdligt orättvist att det är de allra finaste människorna som rycks bort i förtid.