Direktlänk till inlägg 14 maj 2018
Folk har ju sådana där listor med grejer de vill hinna med att göra i sitt liv, oftast före en viss ålder, men kanske bara någon gång i livet. Jag har ingen sådan lista, men visst finns det aktiviteter och händelser som skulle kunna platsa om jag haft en, till exempel ett dyk från båt ner i kristallklart vatten. I lördags hände det! Familjen lämnade hemmastranden för en tre timmar lång båtutflykt. Vi började med att åka norrut till Famagusta och såg gränsen mellan Grekland och Turkiet. Sedan åkte vi nedåt, förbi hela Fig Tree Bay till Cape Greco. Där kikade vi på olika klippformationer längs med kusten innan vi ankrade i The Blue Lagoon. Alldeles knallblått vatten ("No filter" på bilden nedan) och under tjo och tjim kastade sig de flesta i havet från båtens soldäck. Familjen tog det lugnare och klättrade ner via stegarna bak från badbryggan i aktern. Barnet har verkligen fått kläm på simning och flytning och grejade "djuphavssimningen" utan problem även om han nog tyckte att det var lite läskigt (och spännande). Men när jag kommit upp insåg jag att jag bara var tvungen att att göra ett båtdyk, så sagt och gjort! Fastnade inte på bild, men vad gör det? Känslan, den känslan är oslagbar!
Idag spurtade vi ut för solhäng redan vid åttatiden för att hinna med lite sol och bad innan det var dags att åka hemåt. Jag kommer att minnas de gästfria cyprioterna, palmerna och det salta Medelhavet. En vecka värd att minnas!
Köpte lagom med grejer, bland annat en gul klänning med batikliknande tryck och en sjal. Vidare även cypriotisk olivolja, sesamkakor samt en kaffemugg att ha på jobbet. Sistnämnda är jag riktigt nöjd över då det visserligen står Cypern på den, men utförandet ändå gör att den känns hyfsat genuin.
Flygresan hem (och även utresan) gick bra, men jag är verkligen inget fan av att flyga. Är inte rädd med (panik)ångest, men jag tycker inte om det. Jag är spänd och stel, kan inte koppla av, kan liksom inte vila något. Idag bet jag ihop käkarna så hårt att jag hade alldeles ont i tänderna när vi skulle äta på planet. Sedan fick jag sitta och påminna mig själv om att slappna av där. Lättare sagt än gjort. Så det lär dröja lääänge till nästa flygresa...