För drygt tre år sedan avled artisten Josefin Nilsson efter en tids sjukdom. Vad som exakt orsakade hennes död var det vid tidpunkten ganska tyst om, men i samband med den dag hon skulle ha fyllt femtio, i fredags förra veckan, släpptes dokumentären Josefin Nilsson - älska mig för den jag är via SVT Play. I dokumentären berättar bland annat hennes syster om olika övergrepp som Josefin utsattes för i ett förhållande under nittiotalet. Fysiska och psykiska övergrepp där främst de fysiska ledde till att Josefin tvingades till medicinering som (kanske) ledde fram till hennes död då en orsak sägs vara missbedömning av den starka medicinens verkan. 

Oavsett dödsorsak är hennes död, och det som ledde fram till den djup beklaglig. I spåren av #metoo har mäns "överlägsenhet" åter kommit i fokus: Hur kan en man utsätta en kvinna för våld och sedan trots en fällande dom (om än "bara villkorlig") få fortsätta sitt liv, jobb och vardag som om ingenting hänt? Varför agerar inte mannens arbetsgivare? För helt uppenbart är att det inte bara var Josefin som varit drabbad av denne man utan även andra?

Jag har inte sett dokumentären själv ännu då jag är lite rädd för att göra det. Vågar jag det? Josefin var viktig för mig under min uppväxt. Inte så att jag hade henne som en extrem idol, men jag gillade den musik som hon sjöng och jag gillade hennes milda framtoning. Jag minns när jag läste om hennes död, det var ungefär samtidigt som min vän Stina dödades (också våld i en nära relation, men där det var mord-självmord). Jag undrade, men anade. 

Men dokumentären om Josefins liv och öde har i alla fall inte gått obemärkt förbi, inte för någon. Mannen har hamnat i fokus, men på ett sätt där folk har fått upp ögonen för vad han gjort, vad han utsatte Josefin för. Hans arbetsgivare har fått agera och Josefin har fått i alla fall någon slags upprättelse. Dagen efter hennes födelsedag höll man en ljusmanifestation för henne och med hashtaggen #brinnförjosefin ska vi minnas och älska henne för den hon var.

Tårar är ord från hjärtat som munnen inte klarar av att säga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Total skrivstiltje i nästan ett år. Det har hänt massor, mestadels bra grejer och jag vet inte om jag ska skriva om allt... Men får väl ta upp tråden och fortsätta skriva lite om nageljoxet. För jag provade en ny salong och gick där tre gånger in...

Efter att ha gått till samma nagelsalong i fyra år (och i princip haft damma tjej som fixat naglarna hela tiden) provade jag här i veckan ett nytt ställe. Jag är inte missnöjd med tjejen som sådan, hon är duktig, noggrann och kreativ, men jag gillar ...

För första gången har jag verkligen den senaste och hetaste modellen av mobiltelefon. Ofta har jag haft helt ok telefoner, men inte alla senaste, mest på grund av att det kostar att ligga på topp. Men nu blev det lite akutläge för maken och då Samsun...

Totalt jävla bloggstiltje. Mår sämre än sämst, men håller skenet och en snygg fasad uppe. Tror absolut ingen förstår hur illa det är, men skit samma, jag ska väl ta mig igenom det här också. Vore ju löjligt om livet var alldeles för enkelt. Har i...

Tja. I vilken är ska jag börja? Klassiska "nytt år - nya möjligheter" och bara skita i allt krasst som hände förra året? Hade en rätt god tro på framtiden vid förra nyåret, men allt grusades rejält under vår/sommar. Försöker att inte vara bitter även...