Tillbaka i skolåldern. Som dryg fyrtioåring trodde jag att jag skulle få slippa de där känslorna, men icke... Person klagar på dålig aktivitet under ett event, men skriver glatt att man minsann varit tre personer som hållit fanan högt och umgåtts hela dagen. Inte medvetet uteslutit andra, men jag undrar jag... Eller så är jag extra känslig, dels på grund av min psykiska obalans, men också för att jag kastades direkt tillbaka till grundskolan. Där jag egentligen aldrig vart mobbad, men ofta bortglömd eller bortvald. Den som bara dög när absolut ingen annan fanns till hands. Kanske är det ingenting alls, men min känsla är min sanning. Jag försöker se framåt, inte vända mig om, gå vidare och möta världen utan minnen och begär. Jag ber, för eller med vem vet jag inte. Frälsarkransen. Meditation. Inspiration. Reinkarnation.