I lördags hämtade vi hem henne, Bella, en (mellan)schnauzer i färgen peppar & salt. Fast än så länge mest peppar. Ett energiknippe till max som tagit oss alla med storm.

Sjuåriga goldentiken har tagit det hela med en lillasyster riktigt bra. Mycket snäll, men fostrar när det behövs. Tålig, men sylvassa valptänder i öronen är inte kul. Morrar dovt några gånger när busungen är för vild och dämpar hon sig inte blir det ett skapare utfall med skall och knuff. Med tanke på hur illa hon själv blev bemött av vår förra psykojycke känns det fantastiskt att se henne så här rar och omtänksam.

Jag är ledig den här veckan för att lära känna valpis lite och för att försöka hitta några sorts rutiner som kan fungera med mitt jobb. Det är ju främst mellan klockan 9-12 om dagarna som jag är bunden till telefon med surisar och då kan ha svårt att ha en ylande bebis i bakgrunden, så jag testar lite hur aktivering innan bör ske för att det ska bli så mycket sömn som möjligt under förmiddagen.

Jag har mer eller mindre lämnat de jag umgåtts med när jag spelat Pokémon. Jag klarar mig gott på egen hand, umgås med folk som inte sviker och hittar luft att andas. Sommarmånaderna har varit förhållandevis bra och familjen har gjort flera trevliga resor och utflykter tillsammans. Och nu väntar vi på en sådan här godbit!