Direktlänk till inlägg 17 augusti 2012
Jag är en riktig kvälls- och nattmänniska. Redan när jag var liten trivdes jag med att vara uppe på kvällarna (och ville sova på mornarna). Med tiden har jag lärt mig att gå upp tidigt utan allt för mycket knorr, har ju till och med ett jobb nu med sådana tider att man tycker att allt efter klockan halv åtta innebär sovmorgon. Men uggla under nätterna då? Jo jag trivs med det. Har ju alltid gillat att sitta uppe ensam, både när jag bodde hemma och så förstås än mer när jag flyttade hemifrån. Men jag vill inte ha det helt tyst, har alltid någon dvd igång i datorn eller tv:n i bakgrunden. Är absolut inte rädd för tystnaden, men jag tror att jag upplever medieljudet som något slags sällskap. Jag har ju varit, och är fortfarande, en ganska ensam person. Från början var det ju för att jag inte var så poppis i skolan. Aldrig mobbad, fick alltid vara med andra under skoldagarna, men efteråt var jag inte så intressant. Under gymnasietiden blev fritidsvänskapen bättre, men ändå gillade jag mina ensamma stunder. Och så är det nu också. Jag är vuxen, lever i en relation. Med en annan person, har barn. Jag har vänner, ett bra kontaktnät som jag trivs med. Jag träffar vänner och arbetskamrater. Jag är social, går ur på middagar, fester och vad det nu kan vara. Men ändå så är det så himla underbart att få egentid under nätterna. Det är inte alls samma sak att få egentiden under normal dagtid. Och det är väl det som kännetecknar en nattlig rugguggla som jag!