Den store tysken som jag hjälper till med har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte som någon sorts "avkastarkung". Att han har lite "rödhårigt temperament", det har jag sett, men det är inget som oroat mig. I botten finns ett par stora vänliga ögon, men så som dagens hästar är avlade så finns det en ytlig nerv som spelar dem en del spratt. Tyskens ägare trillade av i början av juni, en händelse/situation som hon tar på sig: hon agerade fel i situationen som uppstod och trillade av på kuppen. Oturligt nog verkade det som att hon råkade bli trampad på i farten, flera brutna ben i vänsterhanden. När ägaren inte kunde rida bad hon en långbent kompis om hjälp. Som jag förstått det så har den ryttaren ridit lite med "handbromsen i", men eftersom jag inte sett ekipaget kan jag inte säga så mycket om det. Men så trillade även denna ryttare av, delvis under oklara omständigheter. Jag har fått berättat för mig att ekipaget skrittade utomhus efter ett annat och så blev tysken rädd för något och snodde runt så att huvudet var vid baken. Typ. Och långbenta ryttaren gled av och landade på fötterna. Men efter denna händelse blev ryttaren rädd/osäker och det säger jag inget om, men det blev väl några mindre bra pass och ägaren valde att testa med en annan ryttare som red hästen jättefint. Tyvärr blev det ingen mer ridning på grund av tidsbrist, så då tog jag vid i sadeln. Tysken och jag jobbar ju väldigt fint tillsammans på marken och med ägaren bredvid fick jag till två bra pass. I onsdags red jag ut med maken till fots. Började i ridhuset och visst var hästen lite spänd, men kändes så pass bra ändå att jag både travade och galopperade ute. Igår var jag ute helt själv (med folk på anläggningen). Jobbade från marken först och skulle sedan rida. På grund av ett väldigt korkat beslut från min sida fick jag efter en liten stund hoppa av hästen "i farten". Ingen större dramatik egentligen, hästen blev spänd, jag kände att han burkade ihop sig för ett bocksprång och då hoppade jag av. Höll kvar honom i tygeln och han blev nog lite förvånad och spänd över händelsen. Satt upp och fick honom successivt att slappna av och jag kunde sedan rida ett bra pass ute på ridbanan i alla gångarter. Den manlige stallvärden såg delar av burkandet och eftersom hästen är hög och jag väldigt liten såg säkert mitt skutt av från ryggen värre ut än vad det var. Men tråkigt nog "köptes" inte min förklaring att jag själv satt hästen i en taskig situation utan det märktes att man tyckte typ att "den där hästen är ju farlig att rida", "den kastar bara av folk". Visst finns det avkastarkungar som sätter av sina ryttare med berått mod, men det tycker jag inte att man kan beskylla tysken för. Visst kanske hans nerver stökar till det, men dum och beräknande? Nej! Jag blev inte det minsta rädd vid avsittningen igår, men visst. Om han fortsätter ha samma beteenden vid liknande situationer trots "rätt agerande" från min sida, då får jag ju fundera på hur jag ska göra. Att trilla av och göra illa mig (eller bli rädd) känns inte värt när det inte är ens egen häst. Att vifta bort det som hänt, det gör jag inte, men jag fokuserar inte på det. Jag går vidare, men har det i bakhuvudet. Dock finns ju de som nästan vältrar sig i det, pratar vitt och brett om det, hela tiden med en hint om att hästen är knasig. Och kanske är den det? Efter att ha skött om och hanterat hästen en hel del, mer än de flesta andra, så tycker jag att jag känner den väldigt väl. Jag skulle aldrig sätta mig medvetet i en situation som jag inte känner mig bekväm i, men visst kan saker och ting hända, det är ju djur det handlar om. Men att snabbt döma och fördöma, älta och skvallra med lystna ögon, det är tråkigt, tycker jag.

Idag har jag umgåtts med min vän ridläraren. Eftersom jag lovat barnet att han skulle få bada idag fick han och maken åka bil till badplatsen och jag tog cykeln ut till ridklubben. Höll på att dö på kuppen! Typ platt mark, men en sån jäkla motvind. Man bara trampade och trampade, men kom ingenstans. Drygt 5,5 km tog eeeeevigheter. Tackålov så hade i alla fall inte vinden vänt när det var dags att fara hemåt utan jag fick rejäl skjuts i ryggen av medvinden. Men man är ju aldrig nöjd... Kraftig medvind i brännande sol = ingen vind i ansiktet som fläktar skönt. Rätt trött när jag kommit hem, men nöjd över att jag cyklat 11 kilometer.

Jag har räknat ihop budgeten för denna månad och inser att jag får några (få) hundralappar över när månadens räkningar är betalda! Då har jag visserligen inte räknat in någon diesel eller utgifter i Norrland och Finland, men ändå...! Känns helt fantastiskt och Inger hopp för framtiden. Visserligen blir det två tuffa månader i augusti och september, men plusset nu visar ju på att det bör kunna bli plus även senare, särskilt med tanke på att jag kommer dra in mer lön i samband med jobbytet. Jätterik kommer jag nog aldrig att känna mig, men att ha ekonomin i hyfsad balans till årsskiftet känns inte som en omöjlighet.

Årets första dopp!

Första semesterdagen och den har rullat på i ett rasande tempo. Började ute hos tysken, men fixade bara foder och mockade innan jag åkte vidare till Stegkliniken i Solna. Fick ut illblåa sulor och lite mer neutrala skor. De kändes bra när jag provade dem, ser fram emot att få ha dem på jobbet. Fast jag hinner inte ha dem så länge, drygt fyra veckor. Och lär väl inte lämna grejer på jobbet, sulorna är ju formgjutna efter just mina fötter och skorna kan jag ha till annat. Typ.

Som vanligt när jag är i norrort vid lunchtid så stannade jag till vid Stinsen Galleria och åt mumsig thaiwok. Tog även lite miso, sallad och vårrullar innan, så himla gott!

Efteråt unnade jag mig en Frappé Piña Colada från Wayne's Coffee, somrig smak av ananas och cocos!

Snirklade mig hemåt och hann i lagom tid till barnets simskola. Mamma var med honom i vattnet och han var riktigt duktig.

Mer onyttigheter, blev en Frapino Mocha hos Espresso House, mums!

Och därefter avslutade vi frossandet på Ikea.

Yeah, nu har jag semester i drygt tre veckor. Jobbar därefter två dagar innan det blir fyra arbetsdagar föräldrapenning. Sedan jobb i ungefär fyra veckor innan jag börjar på nytt ställe, spännande!

Inledde min ledighet med en fantastiskt trevlig eftermiddag/kväll i goda vänners lag. Först middag på stationens sushirestaurang och jag mumsade i mig en rejäl bento. Fräsch sushi och jättefin yakiniku och teriakikyckling. Kommer definitivt att äta där igen!

Knallade sedan iväg till stadsträdgårdens scen (och scenområde), köpte öl, fick suveräna sittplatser och babblade en massa häst.

Sedan äntrade Lisa Miskovsky scenen. Jag har knappt hört henne tidigare, men hon var bra, stark röst, musiken härlig och lagom privat och jordnära prat mellan låtarna.

Var duktig och snäll när jag kommit hem, ställde mig och bakade cupcakes åt jobbarkompisarna. Vi har skojat hela veckan om att jag måste bjuda på "fredagsfika" trots att jag är ledig, alltså typ komma in på min lediga dag. Så bakade och pyntade muffinsarna sent ikväll/natt, men däremot får maken ta med sig dem till jobbet.

Provade de nya ridbyxorna som jag beställde här om veckan och blev direkt påmind om varför jag sålde det förra paret av samma märke som jag hade innan: det är för låg midja och de är små i storleken. Var klantig och klippte förstås bort alla lappar så kan inte returnera dem, tur att jag är en fena på att sälja begagnat! La ut dem i en salugrupp på fejjan och de blev direkt "bokade", hämtas upp imorgon kväll.

Men jag vill verkligen ha ett par gråa ridbyxor, så surfade runt och hittade ett par i en webbshop till reapris. Rätt storlek i min favoritmodell från favorittillverkaren.

De dumma byxorna till vänster, favvobyxorna i mitten och till höger.

Samma webbshop erbjöd även 20% rea på varor med ordinarie pris så det "råkade" slinka med en pikétröja också i en härlig färg.

Skulle nog behöva en ny ridhjälm också. Den jag har är från 2012, rätt fräsch, men nya säkerhetsnormer gör att jag inte får tävla med den efter årsskiftet. Nu är det väl visserligen inte så troligt att det blir fler tävlingar för mig, men hjälmar är faktiskt färskvaror så det vore inte dumt med en ny. Får när jag kan ta mig råd att köpa en, de kostar ändå runt 2000 kronor.

Men jag köper inte bara en massa nytt utan säljer lite också, även om det inte är lika mycket som innan. Har i alla fall putsat upp mina älskade svarta ridstövlar och lagt ut dem på annons. De är skitfina och jag köpte dem ju förhållandevis rätt billigt med tanke på märke och modell. Jag hoppas kunna sälja dem för 2500 kronor och på så sätt kunna spara de riktigt läckra whiskyfärgade stövlarna med gott samvete.