Mina nya kompisar...

Akut inflammation i senskidan till tummens sträcksena. Jo jag tackar jag. Nu har jag fått ut två stöd att ha på dygnet runt fram till inbokat återbesök den tjugofemte maj. Det till vänster ska jag ha nattetid när jag sover. Inlagda skenor, men tummen blir inte helt stum med detta. Det andra är helt formgjutet efter min handled och tumled och här blir tummen näst intill orörlig, vilket är meningen. Sträng vila i fyra veckor. Urk, inte riktigt min grej. Jag fuskar lite och är utan stöd när jag rider.

Vilken otrolig dag det varit! Det där jobbet jag nämnde i natt... Tamejtusan, men idag ringde chefen för foodcourten!! En liten intervju direkt per telefon (jag var förstås helt oförberedd, satt i bilen) och bokade in en träff imorgon. Spännande!

Sedan rullade det på. Rullade med bilen till Sollentuna och in i Stinsens garage. Upp två våningar och lunch på Wok & Sushi. Läste på menyskylten att ordinarie pris på Spicy Bangkok var typ 95 kronor. Bestämde mig för att det fick vara värt det, men slängde ändå en blick på dagens-lunch-lista:

Vilken jäkla röta! Kändes som att det var någon sorts mening med det hela.

Sedan stämde visserligen inte ett lagersaldo på Hööks i Upplands Väsby, men allt okej i Uppsala, så nöjd ändå. Shoppade en metallbit åt hästen och åkte ut direkt och provade det på djuret.

Stekte ägg till middag och piffade sedan naglarna inför morgondagen.

Fingers cross, för att det går bra imorgon!

Sjukskriven. Har fått så satans ont i höger tumgrepp och eftersom jag fått tid hos arbetsterapeuterna i stan på fredag tycker jag inte att det är värt att slita ut mig alldeles innan dess. Så det så! Är hemma och myser med snotterråttan istället, hon sover i skinnfåtöljen och jag i teve-diton.

Men det är tråkigt att gå hemma och drälla. Smög iväg till köpcentrets foodcourt igår för lite lunch, blev wokad biff med grön curry, mums!

Dock lite för mycket att grönsaker som jag inte äter: aubergine (squash), grön paprika och morötter som inte är mjuka helt igenom. Men gott i alla fall. Fast jag klurar ändå på att sticka iväg till Stinsens Galleria idag och besöka det "riktiga" Wok & Sushi och äta Biff Bangkok. Det är faktiskt rätt avkopplande att sitta ner och mumsa lunch i lugn och ro. Att äta "ute" själv utan sällskap är inga problem för mig, jag äter, läser igenom grejer på nätet och liksom kopplar bort omgivningen. OM folk tittar konstigt för att jag är själv så får de väl göra det då!

Jobb... Jag vill ju slippa pendla och kan därför tänka mig "vad som helst" till minst 75% i stan. Såg vid gårdagens lunch att foodcourten söker kassapersonal på hel- och deltid. Slängde faktiskt iväg en ansökan, men har inte så stora förhoppningar. Har spanat in en del andra tänkbara jobb på Platsbanken, men måste få ork att skriva ihop lite texter. Visst kan jag ha ett helt neutralt standard-CV som funkar till "allt", men jag vill anpassa dem efter varje tjänst, blir mer personligt och äkta, känner jag.

Träkväder. Sol och regn om vartannat. Prickade in riktigt bra väder när jag longerade pållinuttan.

Hunden fick ligga i sadelkammaren under tiden, hon blir för vild när jag jobbar hästen från marken. Rider jag ut kan hon följa med utan att vara i vägen, men i ridhus eller på ridbanan går det inte lika bra. Men vi kanske borde öva? Hittade följande inspirerande bild på Instagram.

Gör maränger, negerbollar, sockerkakor, brysselkex och chokladkakor. Gott och smaskigt, men inte så nyttigt för figuren så här strax innan Beach 2016. Och naturligtvis är allt gottis mjölkfritt. Visst smälter smörkakor på ett alldeles speciellt sätt i munnen, men det funkar rätt bra med trist margarin också.

- Ta av stödhjulen!
Mamma har tjatat en del om att vi borde träna cykling utan stödhjul med barnet. Han har dock inte varit så pigg på det och maken och jag har inte velat forcera fram något som han själv inte vill. Risken är att han då bara blir arg och rädd och då helt vägrar att cykla. Så precis som med blöj-tjatet har vi slagit dövörat till och bara tuffat på som vanligt. Tills igår morse.
- Ta av stödhjulen, bad barnet i går morse. Så maken gjorde det och på väg till dagiset fick han sedan gå/springa bakom och stötta lite vid behov, men överlag så hade det gått bra. När jag sedan var i stallet under sena eftermiddagen fick jag följande bild från maken:

Barnet cyklade hem helt utan hjälp! Och det visar att vi känner vårt barn väldigt väl. Vi har låtit stödhjulen sitta kvar och när barnet själv ville slippa dem så fanns balansen och styrkan där.

Och kanske känner jag min häst väl också? Bytte ju tillbaka till den gamla piloten för drygt en månad sedan eftersom jag tyckte att hästen inte såg ut att njuta lika mycket av hoppningen som tidigare. En magkänsla utan konkreta bevis. Men idag tävling med gamla piloten och OJ vad bra det gick! Glad pålla med fullt fokus på hindren.

När ekipaget får posera med en blågul rosett känns det verkligen bra i mattehjärtat.

Maken och jag har varit två dagar på pensionsutbildning via facket. Är väldigt nöjd sedan bytet av fackförening för två år sedan. Bra med stöd under sjukskrivningen, alltid en person med under samtalen med arbetsgivaren. Sedan bra allmän support rullande under året med skriftlig information och fysiska infomöten. Och så nu en helt betald kurs. Det är ju några (många) år kvar till pensionen, men bra att få lite tips om vad man bör tänka på. Visst pratades det om en hel del praktiska grejer om när det just är dags att pensionera sig, men också om hur pensionen är uppdelad, fonder etc.

Det här ska vi anmäla Bäjbylutten till, tror att det blir toppen med lek, spel och rörelse. Och väldigt kravlöst så här i början, bara vara ute med fysiska aktiviteter. En 5/6-åring ska naturligtvis inte träna, men det handlar det inte om här. Maken och jag ser det som att det är nyttigt med rörelse och barnet själv ser fram emot att få lära känna nya kompisar.

Eller inte. Jag brinner för mina djur, min häst och min hund. Hästen bor ute på landet, inackorderad på ridanläggning tillsammans med andra hästar.

Jag far i skytteltrafik fram och tillbaka mellan stall och hem. En gång om dagen, ibland flera. Titt som tätt fraktas häst- och ridtillbehör där emellan också. Att hitta ett gäng sporrar och ridhandskar i en kvinnas handväska är fullständigt normalt - om hon äger (minst en) pållinutt.

Lilla snotterråttan har jag dessutom oftast i min närhet. Lilla gosiga vovven, som jag tycker om henne!

. . .

Annars då? Har ju sedan tidigare problem med mina svaga / veka / överrörliga handleder. Känner av dem när jag jobbar och sedan 2014 har jag rejäla handledsstöd så fort jag jobbar. Stöden ger verkligen stöd och hjälper mig verkligen på jobbet, men nu har jag istället börjat få problem med högerhandens tumme, det så kallade "tumgrepp". Maken har ett speciellt stöd för detta då han också haft problem med just det greppet, så jag har lånat det. Dock passar det inte helt optimalt, vi har liksom lite olika stora kroppsdelar. På fredag om en vecka ska jag i alla fall till särskild arbetsterapeut för att få ut ett alldeles eget och specialanpassat tumgreppsstöd!