Nu har jag ett sådant där fånigt i-landsproblem. Man sitter och kollar på nåt program och så blir det reklamavbrott. Volymen som man ställt in funkar bra till tv-programmet, men när reklamen dyker upp får man skynda sig att sänka volymen för att inte få hörselskador. Jag förstår varför det är så, reklamen måste ju synas och höras för att sälja, men ändå... Lite störd blir jag.

Bra eller dåligt. Varför håller vi på med dessa bedömningssporter där en eller flera domare enväldigt får uttala sig om våra prestationer? Märkligt.

Om sju futtiga timmar är det dags att kliva ur sängen. Kanske borde ha lagt mig tidigare? Och borde kanske sluta skriva meningslösa inlägg mitt i natten? Lägga undan mobilen och sova? Ja tack. God natt!

Nog för att jag varit rätt pigg idag trots en del hosta, så vågar jag inte kalla mig frisk än. Jag vet hur det är, det är inte ovanligt med bakslag. Fast jag hoppas förstås på att få vara frisk nu. Är så less på att bara gå hemma och drälla utan ork, och dessutom blir jag ju så fattig. Fast från och med september går jag upp på heltid igen efter flera års frivillig deltid. Ska bli spännande och se hur tidsutökningen påverkar lönekuvertet!

Tyckte ju att jag började bli frisk, men nu vette sjutton? Flera kraftiga hostattacker i följd och halsen svider och känns som ett stort sår. Hostan är torr och sträv som sandpapper. Vad fasen?

Jag är en riktig kvälls- och nattmänniska. Redan när jag var liten trivdes jag med att vara uppe på kvällarna (och ville sova på mornarna). Med tiden har jag lärt mig att gå upp tidigt utan allt för mycket knorr, har ju till och med ett jobb nu med sådana tider att man tycker att allt efter klockan halv åtta innebär sovmorgon. Men uggla under nätterna då? Jo jag trivs med det. Har ju alltid gillat att sitta uppe ensam, både när jag bodde hemma och så förstås än mer när jag flyttade hemifrån. Men jag vill inte ha det helt tyst, har alltid någon dvd igång i datorn eller tv:n i bakgrunden. Är absolut inte rädd för tystnaden, men jag tror att jag upplever medieljudet som något slags sällskap. Jag har ju varit, och är fortfarande, en ganska ensam person. Från början var det ju för att jag inte var så poppis i skolan. Aldrig mobbad, fick alltid vara med andra under skoldagarna, men efteråt var jag inte så intressant. Under gymnasietiden blev fritidsvänskapen bättre, men ändå gillade jag mina ensamma stunder. Och så är det nu också. Jag är vuxen, lever i en relation. Med en annan person, har barn. Jag har vänner, ett bra kontaktnät som jag trivs med. Jag träffar vänner och arbetskamrater. Jag är social, går ur på middagar, fester och vad det nu kan vara. Men ändå så är det så himla underbart att få egentid under nätterna. Det är inte alls samma sak att få egentiden under normal dagtid. Och det är väl det som kännetecknar en nattlig rugguggla som jag!

Av någon anledning gillar jag att kika på denna tv-serie. Lätt kaotisk, lätt psykotisk, lite hysterisk och rätt pinsam.

När jag ändå är inne på ämnet mobiltelefoner kan jag ju inte låta bli att lista upp de mobiler som varit i min ägo. Jag har hunnit med att ha några stycken...

Ericsson GA628 - den allra första. Funkade att ringa med, i övrigt värdelös.

Nokia 3310 - den andra. Bra att ringa på och sms:a med.

Nokia 3210 - ringa och sms:a. Färgskärm, men ingen kamera.

Samsung SGH E700 - cool liten kameramobil, limited edition för OS 2004 i Aten.

Samsung SGH E360 - cool gummiaktig svart kameramobil som låg helt super i handen.

Samsung U900 soul - cool, sofistikerad telefon med diverse mjukvarubuggar.

SonyEricsson W995 - röd, liten , tuff med helt suverän kamera.

Sony Xperia P - slimmad smartphone som jag uppskattar mer och mer.

Jag ser mig egentligen inte som något mobilfreak, men ändå så är jag inne på min åttonde telefon sedan den första som shoppades i början av sommaren 1998, då jag för övrigt var 20 år. Herre Gud! Idag har väl alla ettakluddare (7-åringar alltså) någon mobil av något slag. Det är inte klokt vad materialiserat samhället blivit egentligen. Och hur beroende vi låtit oss bli. Att införa mobilfri tid för sin egen skull är nog banne mig inte så dumt!