Jag gör så gott jag kan på jobbet. Jag utför mina tilldelade arbetsuppgifter utan gnäll. Jag tar på mig extragrejer som folk efterfrågar. Jag kommer ihåg mina uppgifter och redovisar hur det går. Jag gör allt detta med en töntigt låg lön. Jag kämpar. Jag försöker.

Trots mina ansträngningar är det alltid folk som måste gnälla. Det är aldrig tillräckligt bra. Aldrig får jag beröm för det jag gör, utan istället vill man bara ha mer och mer och mer. Emellanåt kan det kännas ganska frustrerande. Jag VILL ju hjälpa till och jag måste inte få en massa gulligt beröm, men jag vill behandlas rättstvist och bemötas med respekt. Jag inbillar mig att jag möter mina medmänniskor så som jag vill bli bemött, men tvärtom då?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ytterligare skrivstiltje. Livet är tamejfan inte enkelt, men sakta börjar jag nå nån sorts balans. Det rullar på med familj, jobb och ridskoleridning. Jag spelar Pokémon, men här är det tusan så svårt att hitta riktiga vänner. Försöker att fokusera p...

Total skrivstiltje i nästan ett år. Det har hänt massor, mestadels bra grejer och jag vet inte om jag ska skriva om allt... Men får väl ta upp tråden och fortsätta skriva lite om nageljoxet. För jag provade en ny salong och gick där tre gånger in...

Efter att ha gått till samma nagelsalong i fyra år (och i princip haft damma tjej som fixat naglarna hela tiden) provade jag här i veckan ett nytt ställe. Jag är inte missnöjd med tjejen som sådan, hon är duktig, noggrann och kreativ, men jag gillar ...

För första gången har jag verkligen den senaste och hetaste modellen av mobiltelefon. Ofta har jag haft helt ok telefoner, men inte alla senaste, mest på grund av att det kostar att ligga på topp. Men nu blev det lite akutläge för maken och då Samsun...

Totalt jävla bloggstiltje. Mår sämre än sämst, men håller skenet och en snygg fasad uppe. Tror absolut ingen förstår hur illa det är, men skit samma, jag ska väl ta mig igenom det här också. Vore ju löjligt om livet var alldeles för enkelt. Har i...