Direktlänk till inlägg 11 juni 2013
På onsdag har jag "avstämningsmöte" med läkaren från företagshälsovården och min chef. Jag är rätt nervös, min sjukdom syns ju liksom inte och jag tror att man lätt kan få en felaktig bild av hur jag mår. Jag orkar ju med några aktiviteter per dag, men blir jättetrött. Oavsett aktivitetens längd måste jag vila och somnar då lätt, sover nån timme ungefär. Börjar lära mig att inte bry mig för mycket om vad som händer. Men folk frågar ju olika grejer och då känner jag mig genast stressad, som någon sorts prestationsångest. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vill hjälpa och jag vet att jag kan göra det, men varför kryper stresskänslorna fram? Jag har alltid tyckt att jag är en ganska stresstålig person som fixar att ha många bollar i luften samtidigt, men så är det visst inte längre? Innan den här sjukskrivningen hade jag massor av aktiviteter på gång samtidigt och lyckades hålla rätt på dem. Dock var jag hysteriskt "speedad", hjärnan på högvarv och en känsla av att inte räcka till/göra tillräckligt trots att jag egentligen visste att allt jag gjorde dög mer än väl. Jag mår okej nu när jag styr själv över mina dagar och när jag inte har någon som jag behöver prestera inför, men så fort jag tänker på jobbet slår rädslan till. Rädsla för att på nytt börja varva upp och inte kunna hejda mig. Jag hoppas så att jag kan få den hjälp jag behöver på onsdag.