Direktlänk till inlägg 29 september 2014
Det är nog bara galet hästfolk som spenderar hela lördagskvällen i stallet för att putsa på hästen och som därefter kliver upp klockan fem dagen efter för att åka på bedömningstävling. Värma upp, tävla i några minuter och sedan bli sågad i höjd med fotsulorna. Hur står man ut?
Tja, man tröstar rätt bra av lilla söthjärtat som vrider och vänder på sig och knögglar ihop nosen till ett gristryne. Man kan inget annat än älska henne.
Och så blir man väldigt glad när ett armband kommer med posten från en kär norrlandsvän. En vän som egendesignat och tillverkat ett armband efter mina vaga önskemål. En vän som gått igenom mycket tuff och som jag alltid lämnar dörren öppen för. Alltid vännen, alltid.