Direktlänk till inlägg 13 september 2016
Idag fick jag ett anfall av hurtighet. Min goda vän och tränare undrade igår om jag ville vara med och testa en ny tränare, men jag fick tacka nej. Dels har jag ju sålt hästtransporten och dessutom har maken bilen till jobbet denna vecka. Men delta från sidan kan man ju alltid göra! Så jag släpade fram makens järnhäst (En hingst kanske?) och stack iväg till ridklubben.
Tog vägen förbi Ica där jag köpte en liten låda självplockssallad (blandat grönt, majs, oliver, mozzarella och räkor) och steviasötad cola.
Själva cyklandet gick rätt bra. Jag vet inte vad som är "normal motionshastighet" men jag trampade så att jag blev varm och andfådd, men utan att bli trött.
Framme vid klubben mötte jag upp min vän, alltid så trevligt och inspirerande att umgås med henne. Vi gjorde iordning pållehästen och sedan satt jag med på pall i ridhuset medan hon red. Passade på att äta min lunch också.
Sedan var det bara att trampa hem igen och det gick bra trots att vinden vänt, alltid motvind! Men faktum är att jag höll en högre snitthastighet hemåt och det kändes lättare också.
Känner mig duktig som tog mig iväg trots avsaknad av bil och trots en liten allmän lathet. Bra att bli "tvingad" ut på aktiviteter!