Kallar man program som "Project Runway" och "Top Model" för dokussåpor? Nu när jag inte har något vettigt att göra under eftermiddagarna blir det mycket tv. Saknar de olympiska spelen. Kändes ju vettigare att titta på sport jämfört med dokusgrejerna. Fast man är ju lättlurad och fångas av de där tramsiga programmen. De lyckas verkligen med att få en beroende. Jag tror inte att jag är så himla hot på alla intriger, bråk och falskspel, utan jag är genuint nyfiken/intresserad av vem som vinner. Jag måste inte se alla avsnitt, men visst blir jag lite störd om jag hamnar snett i planeringen och blir dubbelbokad. Tur att jag är flexibel!

Nä, jag och min Xperia är inte alls kompatibla med varandra, men jag ska kämpa. Jag är inte typen som ger upp även om jag många gånger känner mig svag. Att kunna visa sig svag kan också vara en styrka. Men visst tvekar jag, jag är ju ändå bara människa.

Plötsligt behöver jag lufta mig. Jag behöver rensa själen och samla nya krafter. Mitt sätt till reinkarnation har alltid varit att använda det skrivna ordet. Men varför då göra det offentligt men ändå anonymt? Vad är vitsen med det? Jag vill vara hemlig, men tanken att någon ändå läser och kan ge respons tror jag tilltalar mig. Jag har bestämt mig för att bara skriva här via lilla smarta telefonen så det kommer bli lite bökigt (jag hatar pekskärm), men jag tror att det blir mest spontant och ärligt på så sätt.