När jag tog beslutet om köpare till hjärtehästen var det verkligen hjärtat som bestämde, och det känns så rätt nu!

Jag kunde sälja med hjärna eller hjärta. Sälja klokt och få ut en rätt schysst summa pengar, eller gå på hjärtekänslan och få mindre i plånboken. Jag följde hjärtat och tur var det för jag har fått flera mindre trevliga meddelanden från "krångelspekulanten". Sånt är så märkligt tycker jag. Jag kan förstå att man blir ledsen och besviken om man nu riktat in sig på en häst, men blir man nekad den är det väl bara att bita i det sura äpplet och fortsätta leta? Att skriva otrevliga meddelanden med diverse svordomar imponerar inte och gör ju att jag definitivt inte skulle rekommendera spekulanten till andra säljare.

Ett nytt hem för hjärtehästen! Struliga spekulanten strulade ännu mer, nu flyttar mitt hjärtas älskling istället till en av mina bästa vänner där tanken är att hon ska få många fina föl och lära dottern rida på stor häst. Känns så otroligt bra!

Jag tänder ett ljus för glädjen, men också för sorgen efter pappa. Just idag skulle han ha fyllt 79 år och jag saknar honom varje dag.

Att sälja häst är inte lätt, särskilt inte när man har fått en helt extremt knasig spekulant på halsen. Inte så att jag misstror personen som innehavare av djur, men så krånglig med själva turerna som leder fram till ett påskrivet kontrakt.

Nåväl. Jag försöker att inte oroa mig, men det är svårt förstås. Tänker vara hemma från jobbet imorgon också, och orkar jag så tänkte jag fixa lite jobb vid den stationära datorn. Behöver skicka några jobbansökningar och snygga till min profil på LinkedIn.

Gjorde i alla fall om naglarna igår. Har slarvat med olja, ska försöka vara mer noggrann nu. Snygga blev de i alla fall, kämpade med dem i typ två timmar.

Sushi är gott!

Min favoritbok från barndomens sommarlov! Fanns (Finns?) på bibblan ute i Roslagen och jag lånade den varje sommar. En riktigt klassisk sommarlovsbok om hästar och enklare familjeliv, rikt illustrerad av författarinnan själv. Nu googlade jag på bokens titel och fann till min glädje boken på ett antikvariat via Bokbörsen. Så jag la en beställning, har fått en faktura och hoppas att det funkar så att jag får hem min barndoms älsklingsbok.

Jag är ingen extrem "trendsetter" och ingen som följer trender heller. Jag klär mig så som jag trivs vilket innebär mjukiskläder hemma, jeans och tröja/top i mer offentliga sammanhang och "den lilla svarta" om jag är "ute". På fötterna har jag bekväma saker, lufsar runt i sandaler från Birkenstock hemma. Annars gillar jag skor från Ecco, snuskigt dyra, men passar mina knepiga fötter (platta och breda) och känsliga leder ypperligt.

Idag är jag hemma från jobbet, lagom febrig och förkyld, men "fuskade" och for ner på stan för lunch på favvostället för asiatisk lunchbuffé. De är väl inte bäst när det gäller middagar/bordsservering och lokalen är lite trist, men god och prisvärd lunch får man. På väg dit mötte jag två trendigt klädda personer: en kille med slitna jeans (knäna nakna) och en tjej med låga sneakers och byxben som slutade 1 dm ovanför anklarna. Typ 5 minusgrader, lätt snöfall och blåst, jag fattar inte hur man då frivilligt väljer att exponera bar hud?!

Nå, lunch i alla fall! Idag inledde jag med lite sushi och misosoppa, värmde gott i kylan. Fortsatte med friterad kyckling och jordnötssås, stark kycklinggryta och stekt ris. Var "duktig" och åt lagom mycket utan att bli så där obehagligt mätt.

Runt omkring nya stallet finns en del trevlig natur, blandat med öppna fält, barr- och lövskog och hyggen. Inte så mycket sankmark, men visst är några områden fuktigare. Landskapet är lätt böljande med några rejäla backar. Djurlivet är mycket gott för att vara så nära stan. Rådjur och harar snavar man över mest hela tiden och spår efter älg har jag också sett. Men nu! Kom och red i kanten av ett stort fält när jag såg ett rådjur hoppa iväg. En stund senare kom något litet och mörkt rusande: taxkorta ben och en kraftig svans. Har googlat och på Jägarförbundets hemsida fann jag en bild av djuret - en mård!