Direktlänk till inlägg 24 maj 2013
Jag har varit hemma tre dagar och vilat varvat med lite aktiviteter i den mån jag orkat. I tisdags, första dagen jag var hemma, blev jag tvärtrött efter en stund ute vid hobbystället. Lite mera ork i onsdags. Tog mig iväg för lite shopping och beskådade lite träning, dock väldigt trött efteråt. Telefonsamtal med chefinnan också, nu har vi en liten grundplan för min rehabilitering och för hur jag ska kunna må bättre, känns positivt! Idag hade jag tänkt jobba igen, men så sker sig planeringen för eftermiddagen och kvällen. Började varva upp och känna mig speedad. "Om jag skyndar mig får jag ihop aktiviteterna..." Men jag skulle ju inte stressa mig, jag är ju hemma på grund av utmattningssyndrom till följd av att jag hurtat på för mycket! Samtal med make och god vän. Jag blir hemma från jobbet även imorgon. Jag har mått bättre och bättre de här senaste dagarna och då är det dumt att krascha det som hittills byggts upp.
Att gå hemma utan att vara fysiskt sjuk (typ feber, hälta) är inte alls min grej. Jag vet att man kan vara psykiskt sjuk och jag har full förståelse och medkänsla för de som är det, men jag har svårt för att se mig själv där. Men jag vet att själen min inte mår bra och jag har så sakteliga börjat acceptera att jag faktiskt är sjuk.