Direktlänk till inlägg 2 maj 2015
Valborg. Sista april. Fest och skrål. Eldar och raketer. Jag har full förståelse för de som har skotträdda djur som hyperventilerar av rädsla, jag har själv haft en sådan hund. Fälla ner persienner, gömma sig inomhus med distraherande musik. Därför är det otroligt skönt och tacksamt med söthjärtat som är helt obrydd över smällare och raketer. Eller obrydd, hon bryr sig. Vill vara med och leka. Hon är pigg och alert, men visar absolut ingen rädsla eller stress. På valborgsmässoafton fick hon följa med ut i parken för det lokala firandet. Tändande av majbrasa och fyrverkeriavslutning. Stencool, många kom fram och tyckte att hon var så fin. Men en jävla kärring kom fram och undrade hur jag kunde utsätta min hund för sådana här hemskheter? Talade om för tanten att hunden var orädd och att jag inte behövde någon som talade om för mig vad jag skulle göra. Kärringen blev nog sur, men gick i alla fall iväg. Sedan kunde vi fortsätta att njuta av färgspraket.