Direktlänk till inlägg 10 maj 2015
Att ta det lugnt och kunna säga nej är svårt, särskilt för en sådan som vill vara alla till lags och som tycker det är kul när det händer grejer. Kanske inte så konstigt med utmattningsdepression nummer två på lika många år? Jag försöker att rensa bort sådant som tar energi från mig istället för ger, jag försöker att tänka mer på mig själv, sätta mig själv främst, även om jag fortfarande finns kvar för mina vänner. Beslutet att vara själv med hjärtehästen var verkligen inte lätt. Det är skönt med avlastning och medryttaren stjälper ju inte medvetet för mig, men små irritationsmoment har dykt upp med jämna mellanrum, lite för ofta nu på slutet, och de suger verkligen ork och motivation. Nu kör jag på ensam och den eran inleddes med persedelvård. Rengjorde läder och fettade in med extra balsam,drygt och tråkigt, men grejerna blir verkligen mjuka och smidiga efteråt. Hängde sedan upp allt som jag vill ha det blev bra!
Lill-snottran kan konsten att slappna av, jag undrar om jag kan få gå i skola hos henne?