Bara två dagar kvar vid posten, känns märkligt på något sätt. Och lite otäckt. Jag vill ju verkligen byta arbetsgivare, men jag lämnar något välbekant och kastar mig in i en helt okänd värld. Jag lämnar en arbetsplats där jag vet att jag grejar jobbet, där jag är självgående och duktig, hur blir det nu?

Nåväl. Idag hade vi svarta pärlan inlämnad för service och jag fick istället åka runt i världens mest hemska lånebil. En knallröd Hyundai Getz, som axar upp till 100 km/h på en kilometer och skramlar som den skulle falla isär om man når motorvägshastighet. Ingen höjdare alltså, men billig, bilfirman lånar ut den gratis mot att man slänger i en skvätt bränsle vid behov.

Vad gäller svarta pärlan så behöver vi ficka bromsbeläggen fram (typ 1500 kr) och laga dieselvärmaren. Dieselvärmaren kostar mellan 8000-18000 kr att fixa beroende på hur omfattande felet är. Dagens mekaniker trodde det var fläkten som typ sotat igen (det lägre lagningsbeloppet) och förhoppningsvis kan bilens mekanikförsäkring gå in och täcka litegrann.

Bilen blev i alla fall klar med servicen på en dag och efter att vi varit vid bilverkstaden efter jobbet parkerade vi vid Ica och gick och hämtade barnet vid skolan/fritids. Sedan in på affären för shopping av bland annat mjölk, fil och karamellfärger. Bakade en avlång sockerkaka medan maken fixade spagetti och köttfärssås till middag.

Och så måste jag avsluta med en bild på Snotterråttan. Från en promenad med husse förbi hundmatsbutiken (stängd vid detta tillfälle) och vovven "parkerar" utanför ytterdörren eftersom hon vet att hon alltid får snask där inne. Godisråtta!

Det känns skönt att lämna PostNord när företagets (inhyrda) chaufförer går bärsärk ute på motorvägarna.

Började ute hos ponnyn idag. Fick plocka kardborrar i fyrtiofem minuter, men sedan blev det en härlig ridtur ute. Rätt varmt så jag behövde ingen jacka.

Hem för klädbyte och fixade till naglarna också. Hade guldglittrig akryl senast, nu blev det svart bas med mer brun-orange glitter. Skitsnyggt, hoppas det sitter över den kommande helgen då det är kick-off!

Sedan åkte familjen iväg till Skrotcentralen - kulturnatt med olika aktiviteter på olika håll i stan. Vi började alltså "lite vid sidan", men där var det full fart med hinderbana för barnen, körsång, folkdans och konst.

Ner på stan sedan, köpte langos, godis och glass. Jätterika är vi inte, men känns ändå bra att kunna göra sånt här. Men jag saknar ändå att ha egen häst, så tudelat. Ska åka iväg till hjärtehästens uppfödare och kolla in lite föl och unghästar. "Bara titta", får väl se hur det går.

Inledde gårdagen ute hos den store tysken och stukade den vänstra fotleden (IGEN) just som jag skulle till att sadla. Skulle ha joggat honom i alla gångarter, men fick nöja mig med några varv skritt i ridhuset. Inte lika illa stukning som sist, men trädde på ortosen från Malloe Train S som jobbet köpte ut åt mig i somras.

Sedan var det kalas på Leos Lekland samt dressyrtittande. Ösregn ute, tur att tävlingarna var inomhus!

Men det börjar nog bli höst nu. Köpte nya galonisar åt barnet förra helgen, lite dyrare från Didriksons och barnet godkände de rosa-lila tonerna. Sedan ångrade han sig här i veckan och idag kom vi iväg och kunde byta till ett set i blått.

Galonkläder är super, men inte alldeles praktiska för en vuxen vid till exempel ridning. Jag använder mig av ytterplagg från Uhip.se som har funktionella modeller som står emot regn, men som ändå andas och känns luftiga. För några år sedan köpte jag jacka och ridkjol för vår/höst i någon beigefärgad variant. Praktiska, men jag har hela tiden känt att färgen varit just lite beige...

Har inte råd egentligen, men nu har jag beställt ett helsvart set istället. Kanske också en trist färg, men så mycket mera jag där jag lätt kan lägga till lite starka färger om jag vill. Det beige kläderna har funkat bra i stallet, men jag vill kunna ha dem annars också och då passar det bättre med svart.

Jobb imorgon, bara tio arbetsdagar kvar vid posten. Nedräkning, ja jag längtar tills jag kan lämna för gott.

Jag skulle ju skriva om varför jag byter jobb och här kommer nu den berättelsen. Vi får se hur lång den blir och hur rörig.

Nåväl.

I mitten av maj 1998 fick jag erbjudande om att börja jobba 60% kväll vid postterminalen i stan och jag nappade på erbjudandet. Då hade jag jobbat extra inför två jular, så hade en del koll på vad arbetet innebar. Dessutom pluggat en massa år i följd så skönt med ett avbrott från studierna och skönt att börja tjäna pengar. Jag hade egentligen inte tänkt mig att bli långvarig inom posten, men jag blev kvar. Under sommaren 1999 började jag jobba dagtid som arbetsledare på terminalen, rätt ung och okunnig, men med god vilja. Men att vara ung tjej i en ledande position är tufft, den negativa kritiken haglade och tyvärr främst från kvinnliga medarbetare. Jag undrar om de känner sig utkonkurrerade på något sätt? Märker fortfarande av de tendenserna emellanåt. I januari 2001 blev jag "vanlig" postis igen, för mycket skit orkar jag inte med. Som arbetsledare förväntades man även jobba lååånga pass med dålig lön så nä... Sedan rullade åren på, anställningen fortsatte även om jag var tjänstledig för studier under fyra år. Tillbaka på full tjänst runt 2007, nu mestadels kväll-natt och jag valde att frivilligt gå ner en del i tid. 75% nattjänst motsvarar ungefär 100% dagtjänst lönemässigt, helt okej alltså. Sedan blev det avbrott för barnafödande och föräldraledighet innan jag var tillbaka gör dagtidsjobb hösten 2011. Jobbet flöt på bra, men nu med vetskapen om en stundande omlokalisering och omorganisation. Jag har inget emot förändringar, jag är flexibel och anpassningsbar, men när allt bara blir sämre för personal och kunder, då är det inte roligt. Jag brakade in i väggen två gånger, maj 2013 och april 2014. Typ nystart efter den andra perioden i nya lokaler. Knappt fyra mils resväg, sämre fysisk och psykisk arbetsmiljö, sämre villkor för kunderna och samma eftersatta lön. Ny organisation tillsammans med den danska posten. Den klassiska posthornsloggan fasades ut och vi blev PostNord. I folkmun kallas vi dock "Postmord" eftersom kunderna är väldigt missnöjda över bland annat försämrad service och uteblivna leveranser, och själv säger jag "Postnörd", för lite nördig måste man nog vara för att jobba inom posten i så många år.

Det här braiga som man förväntade sig har helt uteblivit och i nyhetsmedia kan man läsa den ena efter den andra artikeln om hur dåligt det funkar med posten, uteblivna leveranser, nonchalant personal och dålig kommunikation. Som anställd blir man förstås påverkad och jag känner nu att jag inte kan stå bakom ledningens förändringar längre. Man ska vara lojal gentemot sin arbetsgivare och när man inte kan vara det längre är det dags att gå vidare. Jag har mestadels varit nöjd med posten/postnord som arbetsgivare, men idag skulle jag inte kunna rekommendera någon att börja jobba där. Under det senaste dryga året har jag hyfsat frekvent sökt nya jobb och nu har jag äntligen fått ett som jag hoppas kommer att bli bra. Även om jag trivs med mina nuvarande arbetskamrater och känner mig trygg med dagens arbetsuppgifter är det dags att gå vidare. Lite otäckt förstås, man lämnar något som man kan och som man vet hur det är för att göra något helt annat. Från att ha varit terminalarbetare vid posten blir det nu inköp och försäljning inom flygindustrin. Håll tummarna för att det här blir bra!