Maken lyckades googla fram två bilmekar som hade öppet idag: lördag "mitt o sommaren". Åkte till Nr 1 och var där några minuter tidigt. Allt var låst, men vi väntade förstås en stund, men ingen personal syntes till. Åkte till Nr 2, men där var också helt öde? Maken ringde i alla fall till första stället och nu fick vi svar och vi kunde komma förbi. In med bilen och lite fika medan meken tog loss hjulet och tittade lite.

En bula på däckets insida, som en inre explosion i väven typ, men gummit höll ihop det. Dock hade verkstan inget nytt (begagnat) gummi att sätta på så fick ta på det defekta igen. Vad göra? Hyra bil över helgen? Äh, vi åkte till den andra verkstan igen och nu hade även den öppnat.

Så en del trixande, men till slut fick vi på ett hjul i alla fall. Lite avvikande dimensioner (225/45 istället för 205/50), men det får duga så länge.

Lämpade av barn och make på Donken och for till stallet. Prat med fina stallkompisar (kommer att sakna dem) och ridning. Tävlingar på anläggningen så fick rida ut, men det gick bra. Passade på att fylla magen också.

Kom iväg från norrlandsstugan redan klockan 19:05 och räknade med att vara hemma kring midnatt. Hann åka ungefär tjugo minuter så... Punktering/pyspunka. Reservhjul verkar ju inte existera i nyare bilar och lilla kittet för punkatätning såg ju ut lite så där... Vi valde att utnyttja "Volvo Assistans" som vi har fritt och de skickade ut hjälp via Assistanskåren. Det blev någon sorts provisorisk lagning (något tydligt hål/läckage kunde inte hittas) och så kunde vi brumma hemåt i 90 km/h. Öken. Kom hem utan flera missöden i alla fall cirka tre timmar senare än beräknat.

Nu har jag tröttnat alldeles på att vara social och ändå bara få en massa gnäll tillbaka. Och är man snål och gniden så kan jag också vara det. Trött och less, ska bli jätteskönt att äntligen få fara hemåt imorgon kväll.

Börjat landa i beslutet att sälja hästen. Jag vill inte, men jag måste. Jag kommer säkerligen att ångra mig flera gånger, men också känna en lättnad när ekonomi och andra krav lättat upp. Jag tror att jag vill fortsätta med ridningen på ridskola samtidigt som jag är ganska "mätt" på hästar och ridning för stunden. Det har varit så mycket under våren och jag har liksom inte haft möjlighet att lägga den tid jag önskat (behövt) på hästen och då har ambitionern minskat. Jag har inte slarvat, men inte känt mig lika motiverad och peppad som jag brukat. Jag tänker mig att hästen blir såld här i början av hösten (Vem vet hur lång tid det tar?) och sedan fixar med försäljning av transport, sadlar och annan utrustning. Och när vi är inne på nästa år så är allt med "hästeriet" klart och då bestämmer jag mig för hur jag ska gå vidare. Jag vill inte bli medryttare, faktum är att stallsysslorna inte lockar det minsta, utan det är ridning och pyssel innan och efter som gäller. Antingen i "vanlig" ridgrupp eller privat, ska prata med "min" ridlärare och höra vad hon tror passar mig. Och så måste jag ta det här med stallvärden och jag vet att hen kommer att undra varför jag "tröttnat". Men det har jag väl egentligen inte gjort? Visst, jag har ledsnat på att ständigt leva på ruinens brant, men hästen har jag inte tröttnat på. Jag älskar henne och tårarna rinner så fort jag tänker på att hon väl inte kommer att vara i min ägo så länge till.

Vi blir många i stugan i år: familyn med 3 personer och 1 hund, 1 svåger med 2 katter, 1 svägerska och 1 svärfar = 6 personer och 3 husdjur. Boyta i kvadratmeter har jag inte, men det är 1 rum och kök nere och ett "helloft" uppe. Det finns en lillstuga att tillgå, men den är verkligen liten och dessutom ganska sunkig, så den kändes inte så lockande. Maken och barnet sover på övervåningen medan jag och hunden sover i köket, tjock madrass på golvet funkar fint! Jag är ju dessutom kattallergiker så rätt bra om jag kan slippa sova med dem och deras toalett.

Snotterråttan är inte helt nöjd med arrangemanget, dels är hon nog rätt nyfiken på kattorna, men dessutom verkar hon tycka att det är skumt att hon är utestängd från hussarna. Nå, nu ligger hon i alla fall stilla så hon vänjer sig nog.

Och så rasslade till på kontot igen, 2200:- som jag kunde flytta över till sparkontot för kommande utgifter. Känns gott.