Jag sitter ju ...hrm... en del framför datorn. Facebook, förstås, och andra forum av olika slag. Vidare blir det även en del "jobb" såsom bild- och filmredigering som jag har som en av mina hobbies. Jag planerar även in hobbyn bedömningssporten vid datorn, är nog lite freakig som sitter med färgglada excelark och planerar in livet. Borde lätta lite på det och försöka ta livet med en nypa salt. Som Gurun. FAN!!! Jag kommer på mig själv att sakna henne emellanåt. Hennes okomplicerade leverne och öppenhet inför livets prövningar. Nåväl. Datajox var det. Bäst som jag sitter vid datorn så ramlar jag då och då in på YouTube. Brukar söka lite slumpmässigt efter olika låtar, både äldre och nyare. Söker jag nya låtar är det främst för att jag hört dem på radion, men inte kunnat placera artisten. Så för någon dryg månad sedan ramlade jag över en alldeles fantastisk låt med artisten P!NK feat Nathe Russ. De är så söta tillsammans och de verkar dessutom verkligen trivas i varandras sällskap medan de framför låten. Den som googlar finner, gör som jag och se och lyssna på ett liveframträdande och låt dig smittas av deras glädje!

På onsdag har jag "avstämningsmöte" med läkaren från företagshälsovården och min chef. Jag är rätt nervös, min sjukdom syns ju liksom inte och jag tror att man lätt kan få en felaktig bild av hur jag mår. Jag orkar ju med några aktiviteter per dag, men blir jättetrött. Oavsett aktivitetens längd måste jag vila och somnar då lätt, sover nån timme ungefär. Börjar lära mig att inte bry mig för mycket om vad som händer. Men folk frågar ju olika grejer och då känner jag mig genast stressad, som någon sorts prestationsångest. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vill hjälpa och jag vet att jag kan göra det, men varför kryper stresskänslorna fram? Jag har alltid tyckt att jag är en ganska stresstålig person som fixar att ha många bollar i luften samtidigt, men så är det visst inte längre? Innan den här sjukskrivningen hade jag massor av aktiviteter på gång samtidigt och lyckades hålla rätt på dem. Dock var jag hysteriskt "speedad", hjärnan på högvarv och en känsla av att inte räcka till/göra tillräckligt trots att jag egentligen visste att allt jag gjorde dög mer än väl. Jag mår okej nu när jag styr själv över mina dagar och när jag inte har någon som jag behöver prestera inför, men så fort jag tänker på jobbet slår rädslan till. Rädsla för att på nytt börja varva upp och inte kunna hejda mig. Jag hoppas så att jag kan få den hjälp jag behöver på onsdag.

Här om kvällen bakade jag små muffins med söt garnering. Jag fuskar lite och använder färdig kakmix (blanda med vatten) och färdig frosting (blanda med smör), men fixar pyntet själv. Precisionsjobb! Åtta små blommor på varje muffins, placerar ut dem med pincett. Åtta blommor x tio muffins... Det tar tid, men blir fint!

För mig är det fortfarande obegripligt hur man på ett (hyfsat) offentligt nätforum kan fråga folk om råd och tips för att sedan bli anti, defensiv och bara komma med löjliga undanflykter. Visst, sanningen kan vara hård, men fråga inte efter den om du inte kan hantera den!

Kläder till mig, kläder till bebisen och fika. Kan familyn bli mer bortskämd?

Favvo-vinet, alla gånger! Är helt såld på alla varianter som finns av Masi, men Bonacosta är numero uno!

Annars gillar jag övriga viner från Italien och även sydafrikanska viner faller mig i smaken. Favoritdruvor är pinotage, merlot och tempranillo.