Femtiosex tusen sköna kronor swishade in på kontot i måndags kväll, under gårdagen blåste de ut lika fort. Löste lånet på släpet och betalade alla andra utgifter inklusive 11:- trängselskatt (en separat faktura) och 9:- infrastrukturavgift (en separat faktura) till Transportstyrelsen. Ha, det måste ju ha kostat mer att skicka ut två räkningar än vad de får tillbaka från mig. Märkligt att man inte kan ha ett konto där avgifterna samlas upp till ett år eller typ 200:- beroende på vad som inträffar först, innan en faktura går ut. Så fungerar det till exempel på auktionssajten Tradera, har jag för mig.

Nu närmast hoppas jag att fredagens spekulanter vill köpa pållinuttan och att dressyrsadeln blir såld direkt efter helgen. Skulle nämligen behöva piffa till håret nu, det ser våldsamt trist ut för stunden.

Men det här var ju riktigt najs, idag har jag fått skriva ut en faktura på hästtransporten som jag fick sålt i ett nafs!

En föredetta stallkompis och fb-vän hörde av sig idag om en i sin tur kompis till henne som sökte transport att köpa, just en sådan som jag har till salu. Några meddelanden fram och tillbaka så bokade vi in en visning nu ikväll. Spekulanten bestämde sig sedan för köp på stående fot! Skrev ihop en faktura och fick betalt nu ikväll, härligt!

Denna variant av marängsviss har ätits vid cricketmatcher i England, enligt traditionen vid mötet mellan Eton College och Harrow School. Ursprungligen använder man jordgubbar och banan som smaksättare, men det går bra med vilka bär som helst.

Vispa grädde ganska tjock och fast tillsammans med lite vaniljsocker, rör ihop med lätt sockrade (gärna råsocker) bär. Krossa en rejäl hög med maränger grovt och rör ihop med grädden och bären. Sleva upp på fat eller i serveringsglas, toppa med (rostad) mandelspån och några hela maränger.

Krossa manänger

Vispa grädde

Sockra bären och blanda med grädden

Vänd ner marängkrosset

Servera genast

Inte bra att vara sängliggandes, blivit på tok för mycket mobilsurfande vilket gjort att jag spänt min högra tumme på något konstigt sätt. Hade avstämningssamtal med arbetsterapeuten för en vecka sedan då jag sa att den kändes bra och att det nog skulle fortsätta så med tanke på nytt jobb och så. Men hade ju inte räknat med att bli febersjuk. Låg i sängen hela gårdagen, varvade djup sömn och skumma drömmar med pilleri på mobilen. Kände naturligtvis inget konstigt då, men senare under kvällen (och nu) kom värken krypandes. Tror dock inte att det är särskilt allvarligt, klart att senan är känslig efter en rätt rejäl inflammation, men några dagars vila i stadigt stöd gör nog susen.

Låg i sängen till typ halv tre, sedan kom maken hem med bilen och jag kunde sticka iväg till stallet. Mocka och foderfix samt longering av finaste hjärtehästen.

Prat med stallbästisen som också sagt upp sin stallplats i torsdags. "Kul" för värden, två stycken som flyttar samtidigt, två som dessutom står i värdens stalldel = jag antar att hen kommer att vara mer petig med vilka som flyttar in.

Sedan ringde en hästspekulant som fått tips om hjärtehästen av en gemensam kompis. En bra familj som har en egen liten gård med lösdrift. Träning i hopp, dressyr och WE på hobbynivå och kanske någon klubbtävling, verkar helt perfekt! Får se om de kommer ut och provrider nästa vecka.

...hann jag jobba innan jag blev sjuk. Febrig med led- och muskelvärk, yrslig och snorig. Pallrade mig iväg till jobbet och hankade mig fram under dagen, tänkte det skulle lätta upp bara jag kom igång och rörde på mig. Men så blev det inte utan det kändes nästan värre ju längre dagen gick. Åt efterlängtad köpelunch (plommonspäckad fläskkarré), men fick slänga in handduken efter den. Tog bussen hem och gick och la mig. Sov ungefär en dryg timme innan maken kom hem och jag for iväg till stallet.

Mumsig lunch

Träffade den kvinnliga stallvärden och sa upp boxplatsen. Blir konstigt att lämna, oavsett om det blir försäljning eller byte av stall, har ju ändå stått hos dem i sju år.

Hur som helst. Jag är otroligt glad och tacksam över jobbytet, känns så skönt att vara hemma i stan, slippa pendlandet och få göra det som jag är utbildad för och trivs med. Sen om man är så himla snygg med ett headset, det vette sjutton.

Men jag slipper ful postuniform, får ha egna kläder som passar mig och kan känna mig rätt civil trots offentlig tjänst.

Barn och make kom förbi i tisdags när jag slutade och fick sig en liten rundtur i de nedre lokalerna, spännande förstås! Vi avslutade med middag på stan, langos!

Och glass! Gott och lyxigt.

Men hur underbar miljö för lunchpromenader har inte jag?!

Det är så fantastiskt att äntligen få jobba i stan, augustisolen värmer och jag bara njuter och mår så gott. Loving it!